Den människa som för första gången upptäckte det vi idag kallas musik är ett geni. Just nu sitter jag här, instängd på mitt rum på världens sämsta humör men så fort jag drar igång Norlie & KKV - Snart så känns det genast lite bättre. Att en melodi och några ord kan få en på mycket bättre humör förstår jag inte riktigt men det ingenting jag tänker spekulera vidare på, jag låter det bara vara som det är. Men det är inte alltid jag vill bli på bra humör av musiken, ibland känner att det jag behöver mest är att få gråta. Då finns det låtar, ibland speciella låtar, som får mig att gråta. Det kan vara en speciell text som berör mig extra mycket eller en låt som har en speciell betydelse för mig, som kan få mig att sakna det som en gång fanns där. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan musiken, den gör mig lite mindre trasig.

När jag ser hur en av dom bästa människorna jag vet äntligen har hittat rätt inser jag hur mycket jag själv vill hitta den där kärkleken. Jag hade honom en gång, den där personen jag trodde var min stora kärlek, men vi tappade bort varandra och nu har du åkt iväg på en resa till en annan värld. Jag träffade honom när jag var fjorton år och trots alla år som gått så gör hjärtat fortfarande ont, det är fortfarande trasigt och den enda människan som kan göra mig hel är inte längre vid liv. Har jag redan fått min chans med den stora kärleken eller finns det någon annan är ute för mig? Jag hoppas att du hittar mig snart, för jag har aldrig känt mig såhär ensam förut.

Jag håller huvudet högt och går vidare. Du och jag var aldrig meningen och det gör ont men det är dags att släppa taget och gå vidare nu. Det är dags för oss att bara vara vänner men du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag kommer att sakna dig trots att jag fortfarande kommer att ha dig i mitt liv. Det är nu dags för mig att hitta någon som gör mig lycklig hela tiden och inte bara ibland. Jag glömmer aldrig allt du givit mig. Tack för allt.

Minns du vilka vi brukade vara? När allting bara handlade om oss, hur vi skrattade åt alla som inte trodde på det vi hade. Tror du att vi kan hitta tillbaka till dom vi brukade vara eller är vi bara ett fragment av dom vi var igår? Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte förstå hur vi kunde tappa bort varandra och det vi delade. Är allt förlorat nu eller har vi bara glömt vart det var vi gömde oss? Vad som än händer så kommer jag alltid att ha våra minnen.

Allting vi gjort tillsammans spelas upp som en film i huvudet, om och om igen. Jag är glad att jag träffade dig men ibland ångrar jag att jag lät mig själv falla för dig. Innerst inne visste jag hur allting skulle sluta men jag tänker alltid, "du måste våga chansa för att kunna vinna". Så det var precis det jag gjorde och även om jag förlorade så är jag glad att jag gav det en chans för annars hade jag kanske undrat hur det kunde ha blivit. Jag kommer att hitta min lycka, det tror jag på, frågan är bara när. Det kanske inte fungerade mellan oss men jag hoppas av hela mitt hjärta att du hittar någon du vågar släppa in hela vägen, som du inte vill vara utan. Någon som får dig att känna på samma sätt som jag kände för dig och ibland tror jag att jag fortfarande känner så. Jag är så otroligt glad att du fortfarande finns i mitt och jag vet att när allt är kaos så finns du där. Nu ska jag luta mig tillbaka och låta vår film spelas upp i huvudet.

Jag är rätt nöjd med mitt liv just nu. Riktigt nöjd skulle jag vara om jag hade ett fast jobb och en egen lägenhet men det här duger för tillfället. Jag är så otroligt glad över att jag har mina fina vänner. När jag var i Sundsvall spenderades varje dag med fina männsikor, när jag kom hem har jag under två dagar umgåtts med Simone. Det behövs inte mycket för att man ska känna att man behövs och är omtyckt. Jag har även träffat en person som får mig att le, som får mig att känna på ett sätt jag inte känt på väldigt länge. Jag är också glad över att jag har min familj. Jag känner mig lycklig och jag hoppas att jag får forstätta vara det en mycket lång tid. Jag mår bra för första gången på väldigt länge.

jag kan inte sluta gråta

för verkligheten gör det för

svårt att andas ikväll och jag

tänder ett ljus för alla döda

hjärtan som slutar slå

lungor som slutar andas

änglar som ryckts ifrån oss

ibland känns det som att

hela världen stannar upp och

ingenting är verkligt och ibland

undrar man vad meningen med livet

är när alla ändå bara dör

men det spelar ingen roll hur mycket

man gråter för ni är fortfarande

borta när tårarna torkat