När det var du och jag, utan kemiska substanser.

När det va du & jag - jag & du
Utan några kemiska substanser, utan några vita nätter
men däremot en otrolig tristess som kvävde oss till döds..
Kommer du ihåg, när vinden slingrade sig
runt våra sönderskjutna fotknölar,
alla gånger som du bitit mig
i min ofunktionella akilleshäl
- Döda människor kan inte dö 
sa du som svar till mitt tvekande ansiktsuttryck
Ännu en gång litade jag blint på dig, 
fast jag visste hur den här sagan skulle sluta...
I Don't Believe in Fairytale Endings

Och jag hade ingen aning om hur snabbt tiden kan gå -
när man inte räknar sekunder
Jag hade ingen aning om hur mycket man kan sakna -
ifall man inte hade förlorat
Och jag hade ingen aning om hur mycket man kunde förneka -
ifall man va rädd för den betonghårda sanningen
och jag hade ingen aning om vart gränsen gick -
föränn jag hade passerat den
och inte längre ville vända tillbaka

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback