Denna helg i Rätan börjar lida mot sitt slut, det har varit en otroligt tung men fin helg. Tommys begravning var otroligt vacker, återigen fick vi bevis på vilken otroligt underbar människa han är och hur mycket vi saknar honom. Jag kan inte säga att han var en underbar människa för han är fortfarande en underbar människa och kommer alltid att vara det. Jag hoppas att du har funnit ro och sitter där uppe bland molnen och vakar över oss alla. Jag har fått spendera mycket tid med din familj, att få växa upp med dessa människor och vara en del av era liv är något jag kommer vara evigt tacksam för. Jag älskar er och ni har en stor del av mitt hjärta. Att jag aldrig kommer att få träffa Tommy igen är något som inte vill gå in, jag förstår det inte och trots att jag såg din kista har jag svårt att förstå att du låg där i den.

Du lever kvar inom oss i all evighet.

Idag har jag jobbat med underbara barn och personal på Sollidens förskola. Skönt nog så kände många barn igen mig i mörkt hår föe sist jag träffade dom var jag blond. Imorgon är det öppning som gäller för min del och jag minns inte när jag klev upp så tidigt senast men det ska nog bra. Efter jobbet imorgon ska jag en sväng på stan med Vic för att göra några ärenden samt försöka fixa en viktig grej inför helgen. Sedan kommer jag nog somna.

 

På torsdag åker jag till Rätan med min kära Sophia och på fredag är det dags för begravning. Det känns fortfarande helt ofattbart att Tommy aldrig kommer tillbaka. Det kommer att ta tid innan jag förstår det på riktigt. Fan. Helt jävla ofattbart!

Att ta en promenad med Victoria och lillasyster, att hitta något som någon gav mig för fem år sedan och minnas hur man kände i just det ögonblicket, att få se lyckan i min vapendragares ögon när hon pratar om honom, att lyssna på just den där låten som betyder lite mer och tänka tillbaka på varför det är så eller att den lilla rosa nallen Anders ger mig någon form av trygghet mitt i ensamheten, att tavlan bredvid sängen var precis vad jag behövde just då och det visste hon. Det är så många små saker i livet som egentligen är otroligt stora, det är sådana stunder som får mig att orka lite mer.

2828 dagar har gått sedan den dag ditt hjärta slutade slå. 2828 dagar har gått sedan mitt hjärta gick i tusentals bitar. Jag blir aldrig hel igen. Jag undrar varje dag om det någonsin kommer att bli lättare att vara utan dig. Jag försöker leva för dig men det är så otroligt svårt att leva för mig själv. Varför är du inte här? Det sägs att allting händer av en anledning men jag kan inte förstå varför jag ska behöva leva utan min pappa. Det finns så mycket jag vill berätta för dig, så mycket jag vill uppleva med dig. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket. Jag önskar att du var här. Jag önskar att vi fick en andra chans. En dag ska vi vara tillsammans igen. För adjö är ej för alltid, farväl är inte slut. Jag älskar dig mer än det finns stjärnor på himlen. Inom mig är du för alltid vid liv. Min pappa.

 

Ta hand om Tommy, ta emot honom i himmelriket med öppna armar. Krama om honom och farfar. Tills vi ses igen, sov gott älskade änglar.

"One night to be confused
One night to speed up truth
We had a promise made
Four hands and then away

Both under influence
We had divine scent
To know what to say
Mind is a razorblade

To call for hands of above
To lean on
Wouldn't be good enough
For me, no"

I torsdags kom jag hem från Rätan igen, med blandade känslor i ett trasigt hjärta. Under de senaste dagarna har jag varit hos Emma för att få mysa med hennes Milo, jag blev precis som jag trodde helt förälskad i pojken och längtar nu tills jag får min egna bebis att leva för. Jag har haft en välbehövlig myskväll med Victoria och Simone. Den bjöd på en cider på Kvarterskrogen, skitsnack, film, mängder med onyttigheter och sleepover. Imorse blev det en lite extra lyxig frukost samtidigt som vi tittade på Peter Pan och efter det tog vi en cykeltur upp till Expo. Nu sitter jag i Victorias soffa medan hon gör sig klar för att åka till Jocke. Jag tänkte att jag övertar hennes lägenhet inatt och bara myser framför lite serier ikväll. Ensamhet behövs ibland.

Det blev ändrade planer. Jag kände att jag inte var riktigt redo att åka hem så jag blev kvar en dag till. Kvällen har spenderats hos Lövdahls och även fast jag är där har jag så svårt att förstå att han är borta. Jag tänker hela tiden att han bara är nere vid piren och fixar med båten eller att han är uppe på macken och kommer hem snart. Det är alldeles för ofattbart för att det ska bli verklighet. Chocken har ännu inte lagt sig och jag antar att det snart kommer en käftsmäll som gör att det blir på riktigt. Det gör så ont att se hans familjemedlemmar så vilsna och trasiga. Jag skulle kunna göra allt för att fylla hans lungor med luft och få hans hjärta att slå igen. Precis allt.

Hjärtat gör så otroligt ont. Det är så svårt att förstå. En av de mest fantastiska människor jag träffat på i hela mitt liv har tagit sina sista andetag och somnat in. Jag kan inte förstå det. Du har funnits i mitt liv så länge jag kan minnas, du och din familj har varit som min egen. Det är så otroligt orättvist. Jag känner mig så tom, jag kan inte förstå att du är borta. Att krama om din familj och torka deras tårar var något jag trodde att jag inte skulle behöva göra på många, många år. Fan. Varför? Jag hoppas att du har det bra, vart du än är, att du sitter där på ett moln med en Blend i mungipan, en Kung i handen och sjungandes på Hakuna Matata. Jag kommer aldrig att glömma dig och jag kommer att sakna dig i all evighet. Tills vi ses igen, sov gott. Allas våran Tommy. Himlen ville ha tillbaka sin ängel alldeles för tidigt. Jag är tacksam över att jag fick lära känna dig och vara en del av ditt liv. 

 

De senaste dagarna i Rätan har varit fina men så otroligt smärtsamma. I lördags var det en så otroligt fin minnesstund för Tommy på Kungsudden för dom närmaste. Det gör så ont. Det är som om jag förlorat en fader ännu en gång. Idag åker jag hem igen och det är med sorg i ett trasigt hjärta som jag lämnar Rätan. Men innan dess ska jag hinna med att krama om dessa fina människor i familjen Lövdahl.

Min andra familj ♥