Hjärtat gör så otroligt ont. Det är så svårt att förstå. En av de mest fantastiska människor jag träffat på i hela mitt liv har tagit sina sista andetag och somnat in. Jag kan inte förstå det. Du har funnits i mitt liv så länge jag kan minnas, du och din familj har varit som min egen. Det är så otroligt orättvist. Jag känner mig så tom, jag kan inte förstå att du är borta. Att krama om din familj och torka deras tårar var något jag trodde att jag inte skulle behöva göra på många, många år. Fan. Varför? Jag hoppas att du har det bra, vart du än är, att du sitter där på ett moln med en Blend i mungipan, en Kung i handen och sjungandes på Hakuna Matata. Jag kommer aldrig att glömma dig och jag kommer att sakna dig i all evighet. Tills vi ses igen, sov gott. Allas våran Tommy. Himlen ville ha tillbaka sin ängel alldeles för tidigt. Jag är tacksam över att jag fick lära känna dig och vara en del av ditt liv. 

 

De senaste dagarna i Rätan har varit fina men så otroligt smärtsamma. I lördags var det en så otroligt fin minnesstund för Tommy på Kungsudden för dom närmaste. Det gör så ont. Det är som om jag förlorat en fader ännu en gång. Idag åker jag hem igen och det är med sorg i ett trasigt hjärta som jag lämnar Rätan. Men innan dess ska jag hinna med att krama om dessa fina människor i familjen Lövdahl.

Min andra familj ♥