Hon vände aldrig någon av dom ryggen.
Nu när du ändå blivit kastad ner i backen. Låt dom sparka på samma gång. Det är du som är starkast i det här underläget, Du har klarat av så mycket att du nu ligger där på backen och bara ler emot dem. Enda tills du får en spark rakt över kinden. Nu är det meningen att du ska börja gråta istället. Men det gör du inte heller. Du lägger dig istället på sidan och spottar blod, Som om att det var hur naturligt som helst. När du känner en hård stöt i ryggen och inser att det inte var en fot utan något hårt utav järn. Nu är det meningen att du ska ligga där helt livlös. Men det gör du inte, Du sätter dig istället upp. Någon trycker ner handen emot ditt ansikte och trycker ner ditt huvud i backen igen med en hård smäll. Huvudet dunkar och det är nu meningen att din syn ska börja fackla och du ska se suddigt. Men det gör du inte heller, Du ser rakt upp med en blick full utav liv. Nu börjar de bli allt mer och mer aggresiva och du känner knytnävslag och sparkar överalllt. Ska hon inte börja kvida snart, Ska hon inte skrika och gråta? Du känner ingen smärta, Du känner inget hat. Du vet att du var starkast utav dem allihopa, Men nu ger du upp. Du sluter ögonen för att aldrig mera öppna dem. Du kände stolthet det sista du gjorde. Du var glad att du kämpade för dom som stod bakom dig. Hon höll sitt löfte; Hon vände aldrig någon av dom ryggen.
Trackback
