Grattis på födelsedagen, vackra ängel.
Jag tänker på dig ofta och hoppas att du har funnit den ro du letat så länge efter.
It's so hard to accept the fact you're gone forever.
Vart jag än kommer att gå i mitt liv så finns du med mig hela tiden. I hjärtat, i tanken, bredvid mig, överallt. Jag vet att du alltid kommer att vaka över mig och varje steg jag tar. Jag önskar att jag kunde se dig när du går där bredvid mig. Det har snart gått sex år, hur kan det redan vara sex år sedan du lämnade den här världen? Jag förstår det inte, för det känns fortfarande som igår. Det känns som om det var för fem minuter sedan jag möttes av poliser i mitt kök. Det känns som om det var alldeles nyss som jag ramlade ihop på golvet och inte förstod någonting. Hur kan alldeles nyss ha blivit sex år? Jag saknar dig varje dag, jag tänker på dig hela tiden, jag önskar att du var här hos mig. Varför var du tvungen att gå? Var det verkligen meningen att du skulle dö? Efter alla dessa år har jag fortfarande en miljon frågor och jag önskar att jag kunde få svar på allihop. Jag vill ha dig här, jag vill krama om dig och aldrig släppa taget igen. Om det bara fanns något jag kunde göra för att få dig tillbaka. Jag vill inte leva för dig längre, jag vill att du ska leva med mig. Jag vill att du ska ringa mig och säga "Hej gumman, det är pappa", på det sätt du alltid gjorde. Jag önskar att jag kunde fylla dina lungor med luft igen, jag önskar att jag kunde få ditt hjärta att slå igen, jag vill bara att du ska leva igen. Jag vill tro på orden "det kommer att bli lättare, du kommer att må bättre tids nog". Jag har inte sett någon förändring, jag är fortfarande lika trasig och det gör fortfarande lika ont. Jag vill bara skrika rakt ut, skrika ut all sorg och smärta, kanske slutar det göra ont då. Jag önskar att jag trodde på det. Jag kommer aldrig att få se min pappa igen så jag förstår inte hur det någonsin kommer att bli lättare, sanningen kommer alltid att vara lika hård. Han är borta och kommer aldrig mer tillbaka. Efter sex år har ingenting blivit lättare, ingenting känns bättre så jag har svårt att tro att det någonsin kommer att bli det. En sak vet jag iallafall, jag älskar dig och kommer alltid att minnas dig. Min älskade pappa.
29/10
Nu var det ett tag sedan igen. Fredagens Halloweenfirande var rätt bra, jag hade roligt och träffade mycket folk på Gamla Teatern. Tappade dock bort alla mina vänner men det är så brukar bli när jag vill glida runt och träffa folk. Fick fint sällskap på vägen hem av min fina Simone som var upp och hälsade på lite. Det är sjukt jobbigt att hon inte finns i närheten längre, för ett tag sedan hade jag henne ca en kvart ifrån mig. Nu är det alldeles för många mil. Tur att vår vänskap är så pass stark att vi aldrig kommer tappa bort varandra och du ska veta att jag alltid står vid din sida, du kan ringa mig när som helst, vilken tid på dygnet som helst. Min älskade syster From. Tack för att du är du!
Annars så var jag bakis i lördags, chillade hela dagen och kvällen, i söndags likaså. Idag har jag varit en sväng hos sjukgymnasten och fick en massa nya övningar, måste köpa ett gummiband imorgon tydligen. Dock så känner jag att axeln inte är riktigt kry än och jag vill vara helt återställd NU! Snart ska jag iaf tvinga med mig mamma ner på Donken, känner att jag behöver vara lite onyttig nu innan jag åker ifrån min fina familj. På återseende!
25/10
Idag har jag varit en sväng i stan för lite ärenden. Mötte upp Victoria, Sandra och Lina utanför WE för att köpa biljetter till Halloweenfesten på Gamla Teatern imorgon, det fanns kanske 20 biljetter kvar av 700 så det lär bli ett jävla drag där imorgon. Det är inte riktigt bestämt ännu vad jag kommer att klä ut mig till utan det kommer att bestämmas imorgon om min kära vän Victoria kan sluta vela. Hahah, tur att jag älskar henne ändå! Sedan gick jag en sväng i min ensamhet, köpte en foundation, ett linne och ett par örhängen som jag tänkte att mamma skulle få, bara för att. Gullig jag är. Ikväll har jag bara tagit det lugnt, känner att det är vad jag behöver nu så mycket som möjligt eftersom att den här förbannade hostan vägrar flytta ut ur min kropp. Har även lämnat in det sista uppdraget i samhällen, nu är det bara examinationen kvar som är på onsdag. Jag hoppas att den går bra. På måndag börjar jag plugga Socialpedagogik och på onsdag åker jag äntligen till Sundsvall igen, måste bara lösa en bok så att jag kan plugga. För jag vägrar skanna in en massa sidor som jag gjorde förut, min bror pluggar samma sak som mig men tydligen så hade biblioteket bara en bok idiotiskt nog. Men kollade bibblan i Sundsvall och där fanns det en bok, det är nice. Nu ska jag ta mig en rök och sedan tänkte jag lägga mig i sängen framför Soul Surfer. Hört att den ska vara bra. Vi höres!
Det är lätt att hålla käften, och svårare att säga som det är.
Ja, kanske borde jag välja den enkla vägen men i slutändan är väl det viktigaste att jag väljer den väg som är rätt för mig?
Jag vet vad som gör mig lycklig och jag vet vad mitt hjärta vill. Det är väl egentligen det enda som spelar roll, eller hur?
Jag saknar oss.
Det är ditt namn som ekar när jag råkar spåra ur.
Där elden falnar (men fortfarande glöder)
Du har vunnit och förlorat, du har sett dig själv i spegeln
Du har vaknat i fel säng, du har varit kär
Och framtiden väntade som en farlig gåta
Man har bråttom dit, sen är man där
I en stad som får en att bli större än man är
Men i en ålder som sätter allt på jorden
Jag trodde att jag visste vem jag var och vad jag ville
Men nu skulle jag inte välja dom orden
Älskade älskade
Lars Winnerbäck
Fina vänner, fin fest.
21/10
Fredagen bjöd på en sjuhelvetes fest. Jag minns i princip ingenting, det är samma för Anna, Vic och Niclas så ingen kan riktigt hjälpa den andre att komma ihåg. Men jag antar att vi hade roligt! Det bästa jag vet är när det kommer folk som man tydligen träffat och berättat att man gjorde så och sa så. Nästa gång jag går ut ska jag tejpa igen käften, det är säkrast så har jag märkt. Jag älskar också när folk skickar sms dagen efter och man har inte en jävla aning om vilka det är eller när man träffat dom. Jag älskar det här! Tur att jag är en sån där person som inte får ångest. Annars hade jag nog grävt ner mig.
Igår levde jag och Anna rejält bakisliv. Vaknade några snabba omgångar, tog en dusch osv. Klev ur sängen gjorde vi inte förrän vid sju, då gick vi ner på Donken för att äta bakismat och även på Coop för att köpa bakismys. När vi kom hem dog vi i soffan med Amadeus, som mamma skulle vara barnvakt åt. Jävla gounge det är alltså! Jag vill bara äta upp honom. Vi gick och la oss igen vid typ ett eller så.
Vaknade inte förrän halv elva, trots att Amadeus sov mellan oss. Skönt att pojken gillar att sova länge, det är inte vanligt för ett barn på ett & ett halvt. Då klev vi upp, chillade, lekte med Amadeus osv. Vid halv tre tog Anna sitt pick och pack för att bege sig ner på tågstation och sedan åka hem till Sundsvall. Sjukt tråkigt men som tur är packar jag väskan och åker till Sundsvall nästa onsdag. Underbart!
Ikväll har jag städat mitt rum, håller på att bädda rent i sängen också. Nu har jag precis duschat så inatt kommer jag att sova helt underbart bra. Renbäddad säng och nyduschad är verkligen det bästa! Lite cola och en cigg på det här så ska jag lägga mig i soffan framför tvn en stund.
19/10
Äntligen har jag skickat in uppdraget som fick mig att vilja elda upp boken och kasta sönder datorn. Jag hoppas att jag iallafall får godkänt på det. Efter detta är det bara två prov kvar och ett uppdrag, sedan är jag klar. Eller jag ska ju göra en muntlig examination via cam med en webblärare också. Sen kan jag äntligen säga tack och hej till den här hemska samhällskunskapen! Veckan efter börjar jag plugga Socialpedagogik, jag hoppas att det går bättre.
Anna är hos mig nu för er som inte visste det. Hon kom i måndags och under dessa dagar har vi hunnit med en stadsrunda med kaffe på Kärnan med saknade vänner. Jag gled även iväg själv häromdagen till Niclas för att titta på film, vi såg American Pie - The Reuinon. Tommy kom även förbi och den karln har jag inte träffat på säkert ett år. Igår var vi hos Niclas igen men denna gång var Anna med, vi såg på Despicable me. Sjukt jävla bra film, jag kan se den om och om igen. Jag vill även ha en sån där liten gubbe i julklapp, så att ni vet.
Ikväll är det utgång som gäller, vi förfestar hos Victoria i vanlig ordning innan vi beger oss ner på stan. G3 är nog krogen vi hamnar på ikväll men om jag känner oss rätt kommer vi även att hamna på Cuprum. Vet dock inte riktigt vilka som kommer till Vic än, det återstår att se. Jag hoppas på en kanonkväll utan bråk och utan tårar. Så du där uppe, kan du ge mig en sådan kväll? Tack på förhand. Nu ska jag ut och träffa en vän en snabbis. Sen börja fixa med allt.
Tack och hej, mina vänner. När vi hörs igen nästa gång vet man aldrig.
You're gone but never forgotten.
Jag vet att jag går sönder lite mer varje år när din födelsedag närmar sig. Vi firar inte våra födelsedagar tillsammans längre och det är inte så det borde vara. Jag önskar att jag orkat kämpa lite mer och hållt lite hårdare i din hand. Det gör ännu ondare när jag inser att ingen får fira din födelsedag tillsammans med dig mer. Du har lämnat vår värld för att flyga fritt och hur ont allt än gör så vet jag att du har det bra nu, du har äntligen funnit ro. Jag önskar bara att jag fick hålla din hand en gång till, jag önskar att jag fick krama om dig en sista gång och berätta för dig att trots allt som har hänt är du för alltid den jag älskar högst. Ingen kan ta din plats, aldrig någonsin. En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för dig! Jag glömmer aldrig dig eller våra minnen, du finns inom mig tills den dagen då jag dör. 'Cause I can't get enough of your love, babe. Sov gott, vackra ängel.
*
Längesen..
Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser jag klart
Mina minnen höll mig uppe varje dag
Du är som att andas för
Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år
*
Tar du emot mig om jag faller?
*
Jag saknar din närhet. Jag saknar din varma famn. Jag saknar dina kyssar. Jag saknar att somna till dina andetag. Jag saknar att vakna till ditt morgontrötta leende. Jag saknar ditt skratt. Jag saknar sättet du såg på mig. Jag saknar allt. Men mest av allt saknar jag dig. Hur kan något så rätt vara så fel?
DAGENS
vill ha: en varm kram
klädsel: jeans. linne, skjorta
smink: inget
frisyr: utsläppt
låt: popterror - riksväg 45
bästa: anna kommer idag
planer: träffa sjukgymnasten
roligaste: hugo är alltid rolig
saknad: det trygga hålet i sängen
dummaste: ingenting än så länge
misslyckande: att hostan sitter kvar
drog: cigg
köp: inget än
humör: rätt bra
*
14/10
Kanske är det dags att släppa taget om Östersund och starta ett nytt liv. Jag har nu en chans att lämna Östersund och flytta till en stad jag trivs sjukt mycket i och där jag har världens finaste vänner. Det kommer att kännas svårt att lämna alla fina vänner här hemma men jag flyttar ju trots allt inte på andra sidan jordklotet. Det här behöver jag, det här vill jag göra. Jag kan forstätta plugga där och jag tror att det är större chans att jag kan få ett jobb där. Här verkar det inte finnas ett enda jobb. Det jobbigaste utav allt kommer att vara att lämna mitt lilla hjärta, min älskade Hugo. Att känna att jag inte kan åka ner till Monia och krama om honom när jag vill, att inte kunna låna honom när jag vill, det kommer att bli svårt. Jag kommer att sakna den pojken mest utav allt. Men jag måste göra det här, för mig själv, jag går sönder här. Ingenting är bestämt men det chansen är stor att jag packar ner mitt liv snart.
DAGENS
vill ha: en tidsmaskin
klädsel: mjukisbyxor, linne & hoodtröja
smink: inget
frisyr: utsläppt
låt: stiftelsen - rotlös
bästa: ska få umgås med vic
planer: ortopeden & vic
roligaste: annas efterfest
saknad: min tjejfamilj
dummaste: jag vet inte
misslyckande: betyget på uppdraget
drog: cigg
köp: cigg
humör: upp och ner
*
You were gone too soon.
Like a shooting star
Flyin' across the room
So fast so far
You were gone too soon
You're part of me
And I'll never be
The same here without you
You were gone too soon
So fast so far
You were gone too soon
You're part of me
And I'll never be
The same here without you
You were gone too soon
EMELIE
