Snart har jag jobbat på Kärvens förskola i två veckor och detta betyder att jag snart kommer att skriva på papper om anställning, det känns underbart. Jag har fått höra mycket positivt av mina arbetskamrater och dom vill gärna ha mig kvar. Igår blev jag dessutom skickad på brandutbildning, det var mycket lärorikt och intressant. Vi fick släcka eld med både brandfilt och brandsläckare. Det där tycker jag att varenda människa borde gå på. Lite komiskt är det att brandlarmet gick idag utan förvarning, det verkar ha gått lite hett till när några av mina kollegor skulle grädda våfflor till mellanmålet. Tur att det inte var någon riktigt brand men jag måste säga att det är nyttigt att brandlarmet går utan brand så att man får träna lite på hur man ska bete sig osv när det händer. 

 

Nu väntar jag på min kära sambo så att vi kan äta någon middag och kramas lite innan det är dags för mig att gå och lägga mig. Imorgon är det öppning som gäller och då går bussen härifrån 05.15. Omänskligt tidigt om jag får bestämma. Efter jobbet ska Victoria förmodligen följa med mig hem till Brunflo, den tönten har ju inte varit här och hälsat på ännu och på fredag har vi bott här i en månad. Hon suger men det är en jäkla tur att jag älskar henne ändå. Ifall dessa planer spricker så tänkte jag åka till lägenheten i Odensala för att packa ihop det sista så att vi kan hämta det något i helgen. Till veckan har jag förhoppningsvis hyrt ut den i andra hand i ett halvår framåt. Det ska bli skönt att slippa tänka på den lägenheten ett tag. Nu plingade micron så köttfärsen har nog tinat klart, idag ska vi äta chili con carne. På återseende!

 

Senast jag skrev så väntade jag på besked om jobbet och i onsdagskväll ringde chefen för att berätta att jobbet var mitt. Igår var det min första dag och den bestod av planeringsdag, det kändes riktigt skönt att få sitta ner och få veta om allt som händer och sker på just min avdelning, information om barnen och hur de planerar veckorna osv. Men jag måste säga att jag blev både trött och snurrig i huvudet av allt det där som skulle fastna på en gång. Idag var det min första riktiga dag och jag har blivit varmt välkomnad av barnen. Imorse när jag kom så kom det fram en pojke till mig, han kramade om mig och sa "Välkommen!". Då kan jag säga att jag blev alldeles varm i hjärtat. Alla barnen har varit hjälpsamma med att försöka lära mig alla namn, vilka som är syskon osv. Efter dessa två dagar tror jag att jag kommer att trivas som fisken i vattnet. Dock saknar jag alla fantastiska människor på Solliden men dit kommer jag tillbaka i sinom tid. Nästa vecka slutar jag tidigt och då ska jag åka upp och hälsa på, tänkte jag. Nu ska jag mysa ner mig i soffan med min älskling innan det är dags för sängen. Adjö!

Idag hade jag min intervju och jag känner att det gick riktigt bra. Imorgon får jag besked om jobbet är mitt och då börjar jag på måndag, det står mellan mig och en annan tjej. Jag försöker att inte ta ut något i förskott eftersom att jag inte vet hur den andra tjejens intervju gick men med tanke på min så vill jag nästan säga att jobbet är mitt men vi får helt enkelt se imorgon. Det var en jättemysig förskola och det kändes som om jag klickade rätt bra med personalen. Jag åkte in till stan lite tidigare för att gå förbi lägenheten och kolla posten. Jag, mamma och Ante var även till momma och fikade, det var väldigt mysigt. Nu sitter jag och mitt hjärta i en varsin del av soffan och vilar på maten, idag hade Viktor gjort skinksallad lagom tills jag kom hem från stan, det var riktigt gott. Vad resten utav kvällen har att erbjuda återstår att se.

 

Imorgon och på torsdag ska jag få jobba på Solliden och det gör lite ont i hjärtat när jag tänker på att detta kanske är dom sista dagarna på den förskolan på väldigt länge. Men mig blir dom inte av med, jag ska försöka åka upp dit så mycket som möjligt så att jag inte bli bortglömd. Jag är otroligt tacksam över den tid jag har fått på Sollidens förskola. Barn, föräldrar och personal har satt djupa spår i mitt hjärta och jag kommer aldrig att glömma någon utav dom. Men som sagt, mig blir dom inte av med i första taget.

vill ha: en resa till IKEA

klädsel: hoodtröja och mjukisar

smink: ingenting

frisyr: utsläppt

låt: lars winnerbäck - elden

bästa: samboliv

planer: fixa hemma osv

roligaste: ett oväntat samtal

saknad: huggelito

dummaste: det blåser

misslyckande: ingenting än iallafall

drog: cigg

köp: ingenting

humör: riktigt jävla bra

Här sitter jag i soffan och gör absolut ingenting. Telefonen ringer och det är ett nummer jag inte känner igen, i andra änden finns en förskolechef som har fått en ansökan av mig för länge, länge sen och har nu ett vikariat från och med nu fram till sommaren. Imorgon klockan tre ska jag träffa henne och förhoppningsvis har jag jobb fram till sommaren sen. Det här samtalet kunde inte komma mer lägligt då jag inte kommer att få lika mycket jobb uppe på Sollidens förskola nu. Det är tråkigt att behöva ta på mig något annat och bli otillgänglig för dom men vad ska jag göra? Jag kan inte sitta och hoppas på att någon blir sjuk eller vill vara ledig. Så jag får göra det bästa för mig själv och min ekonomi, helt enkelt. De senaste dagarna har jag suttit och haft ångest om hur nästa månads lön kommer att se ut och nu ordnar det sig. 

Idag är jag ledig och trots detta så vaknade jag klockan åtta imorse. Sedan dess har jag hunnit duscha, fixat med mitt CV och personliga brev, sökt massa jobb, röjt undan en massa här hemma och nu tänkte jag göra mig lite lunch. Jag hade tänkt att jag skulle åka in till stan idag men jag tar nog det imorgon istället. Solen skiner men det blåser så fruktansvärt så en promenad lär det inte heller bli. Jag tänkte iaf ta mig en svängom med dammsugaren också innan mannen i mitt liv kommer hem från jobbet. Lunch var det ja. På återseende!

Sedan förra fredagen är jag numera sambo och Brunflo-bo med mitt fina hjärta. Det känns riktigt bra och vi har fått till det riktigt bra, det är en garderob som ska sättas ihop och sen är det bara småfix kvar. Trots bristen på bil och körkort så har det gått riktigt bra med att ta sig till jobbet med bussen de dagar jag har haft möjlighet att jobba. Jag trodde att det skulle kännas sjukt segt och bli sjukt tidiga mornar men rätt lugnt ändå.  Under denna vecka har jag dessutom hunnit med en släng av magsjuka som jag trodde att jag hade klarat mig ifrån men icke då. Tur att jag har en fantastisk sambo som har tagit hand om mig och åkt på affärn och köpt förnödenheter till mig.

Han är guld värd, min Viktor. 

 

I helgen tar vi det bara lugnt. Igår drack vi någon öl och spelade Super Nintendo, Pehr kom förbi också. En kanonfin fredag! Idag har vi haft besök utav Viktors föräldrar och hans bröder så jag tog och bakade en kladdkaka. Sedan dess har vi ätit toast till middag, internetshoppat och bara njutit av lugnet. Alldeles perfekt. Nu ska vi ta fram lördagsmys och titta på Gotham. På återseende!