Här sitter jag i soffan och gör absolut ingenting. Telefonen ringer och det är ett nummer jag inte känner igen, i andra änden finns en förskolechef som har fått en ansökan av mig för länge, länge sen och har nu ett vikariat från och med nu fram till sommaren. Imorgon klockan tre ska jag träffa henne och förhoppningsvis har jag jobb fram till sommaren sen. Det här samtalet kunde inte komma mer lägligt då jag inte kommer att få lika mycket jobb uppe på Sollidens förskola nu. Det är tråkigt att behöva ta på mig något annat och bli otillgänglig för dom men vad ska jag göra? Jag kan inte sitta och hoppas på att någon blir sjuk eller vill vara ledig. Så jag får göra det bästa för mig själv och min ekonomi, helt enkelt. De senaste dagarna har jag suttit och haft ångest om hur nästa månads lön kommer att se ut och nu ordnar det sig.