Jag antar att det blir lättare med tiden. Om ett tag kanske dagarna går utan att jag tänker på dig, utan att jag undrar vad du gör just nu, undrar om du saknar mig lika mycket som jag saknar dig. Men just idag vill jag inget annat än att du ska vara här, att du ska hålla om mig och säga att allting kommer att bli bra, att vi ska göra allt för att hitta tillbaka till det vi en gång var. Jag vet att det inte kommer att bli så men jag kan inte låta bli att hoppas, för jag förstår inte hur vi kunde gå från allt till absolut ingenting. När allt känns falskt och fel vill jag ringa dig men det går inte längre, du finns inte längre där längre. Jag behöver dig för du fanns där när alla andra vände ryggen till, du lyssnade och förstod varför jag tänkte som jag gjorde. Jag behövde inte förklara. Jag hoppas att vi en dag kan vara vänner, för det som gör ondast är att jag har förlorat dig helt och hållet. Men hur framtiden än ser ut så hoppas jag att du tar hand om dig. Älskade Mikael.

Igår stråkade vi igen. Jag, Vic och Moa begav oss till Frida där vi spelade kung och jag har aldrig innan det blev dags för att bege oss ner på stan. Vi hamnade på Olearys 2.0 och även Simone kom ner. Mycket trevligt! När stråket stängde drog vi på Cuprum där jag träffade en gammal klasskompis jag inte har sett på flera år, jätteroligt att ses igen! Jag gick dock hem innan krogen stängde, när jag kom hem åt jag lite nattmat innan sängen skrek efter mig. Somnade som ett liten barn efter bara någon minut, underbart!

Vaknade för ca en timme sen, det var länge sedan jag fick sova ut riktigt så det var skönt. Idag vet jag inte alls vad som händer, tror att jag bara blir hemma och tar det lugnt. Har inte riktigt landat ännu eftersom att det har varit full rulle sedan jag kom hem.

Efter tre veckor i Sundsvall är jag hemma igen, lagom till stråket och Storsjöyran. Sundsvall har bjudit på Gatufest, tre bilresor till ett annat land, nya människor har klivit in i mitt liv, det har blivit mycket skratt men också en del tårar. I det stora hela har jag haft det så otroligt bra. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte var så otroligt skönt att vara hemma igen.

Kärleken kom tillbaka, försvann och kom tillbaka men försvann igen. Så nu sätter jag punkt, vänder blad och går vidare. Vi försökte bygga upp allt gång på gång men hela tiden kom det upp något som fick allt att rasa. Jag släpper taget nu för ingenting av det här är bra för någon av oss. Det är värdelöst att jag har förlorat en fin människa som ställde upp för mig när ingen annan gjorde det, som lyssnade och gjorde allting lite lättare. Det är så otroligt tråkigt att vi inte klarade av att finnas kvar i varandras liv, för trots allt som hänt kommer du alltid att ha en del av mitt hjärta. Kanske kan vi hitta tillbaka en annan dag, det får tiden utvisa. Jag kommer aldrig glömma dig eller det vi delade.

- - - - - - - - - - - - - - - - -

 

 

Igår blev jag uppmött av mamma, Ante och Jocke på tågstationen. När jag kom hem var det bara att byta kläder, dra på lite smink och bege sig ner på stan igen. Det blev stråket med Vic, Jocke och Micke. Träffade många fina vänner som jag inte har sett på otroligt länge. Labyrint bjöd på kanonbra musik och det blev ett härligt tryck framme vid scenen. Kvällen blev riktigt bra trots att man var i princip nykter. Vi var höga på livet. Jag fick även sovsällskap av min fina Vic. Som jag har saknat den tjejen.