Efter tre veckor i Sundsvall är jag hemma igen, lagom till stråket och Storsjöyran. Sundsvall har bjudit på Gatufest, tre bilresor till ett annat land, nya människor har klivit in i mitt liv, det har blivit mycket skratt men också en del tårar. I det stora hela har jag haft det så otroligt bra. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte var så otroligt skönt att vara hemma igen.

Kärleken kom tillbaka, försvann och kom tillbaka men försvann igen. Så nu sätter jag punkt, vänder blad och går vidare. Vi försökte bygga upp allt gång på gång men hela tiden kom det upp något som fick allt att rasa. Jag släpper taget nu för ingenting av det här är bra för någon av oss. Det är värdelöst att jag har förlorat en fin människa som ställde upp för mig när ingen annan gjorde det, som lyssnade och gjorde allting lite lättare. Det är så otroligt tråkigt att vi inte klarade av att finnas kvar i varandras liv, för trots allt som hänt kommer du alltid att ha en del av mitt hjärta. Kanske kan vi hitta tillbaka en annan dag, det får tiden utvisa. Jag kommer aldrig glömma dig eller det vi delade.

- - - - - - - - - - - - - - - - -

 

 

Igår blev jag uppmött av mamma, Ante och Jocke på tågstationen. När jag kom hem var det bara att byta kläder, dra på lite smink och bege sig ner på stan igen. Det blev stråket med Vic, Jocke och Micke. Träffade många fina vänner som jag inte har sett på otroligt länge. Labyrint bjöd på kanonbra musik och det blev ett härligt tryck framme vid scenen. Kvällen blev riktigt bra trots att man var i princip nykter. Vi var höga på livet. Jag fick även sovsällskap av min fina Vic. Som jag har saknat den tjejen.