Jag antar att det blir lättare med tiden. Om ett tag kanske dagarna går utan att jag tänker på dig, utan att jag undrar vad du gör just nu, undrar om du saknar mig lika mycket som jag saknar dig. Men just idag vill jag inget annat än att du ska vara här, att du ska hålla om mig och säga att allting kommer att bli bra, att vi ska göra allt för att hitta tillbaka till det vi en gång var. Jag vet att det inte kommer att bli så men jag kan inte låta bli att hoppas, för jag förstår inte hur vi kunde gå från allt till absolut ingenting. När allt känns falskt och fel vill jag ringa dig men det går inte längre, du finns inte längre där längre. Jag behöver dig för du fanns där när alla andra vände ryggen till, du lyssnade och förstod varför jag tänkte som jag gjorde. Jag behövde inte förklara. Jag hoppas att vi en dag kan vara vänner, för det som gör ondast är att jag har förlorat dig helt och hållet. Men hur framtiden än ser ut så hoppas jag att du tar hand om dig. Älskade Mikael.