Den tryggaste platsen på jorden, för mig.

Den platsen är, har alltid varit och kommer alltid att vara Rätan. Det bästa som finns är att befinna sig i det där huset som jag kan utan och innan, där varenda minne är ovärdeligt. Alla dom kvällar min farfar bäddade ner mig sängen och gjorde "fothus" så att jag aldrig behövde frysa om fötterna, när vi smög upp lite tidigare varje morgon för att göra frukost på sängen tilll farmor. Allt det där, varenda liten detalj kommer att finnas i mitt minne så länge jag lever. Det är så otroligt tråkigt att jag inte åker dit lika ofta längre för trots alla lyckliga minnen finns det också den där känslan kvar av att jag aldrig kommer att ha min farfar väntandes på mig när jag kommer med bussen, jag får aldrig höra han kalla mig "faffas tjej" igen och det gör ont, så fruktansvärt ont. Jag har kvar min farmor - min fantastiska farmor, den starkaste kvinnan som någonsin funnits i mitt liv, som fått uppleva två saker som ingen människa ska behöva gå igenom. Hon har fått begrava sin son och sin stora kärlek men trots det håller hon huvudet högt och ser framåt. Min farmor är min hjälte, hon är den person jag ser upp till, hon är den person jag vill växa upp och bli som. Rätan kommer alltid att vara den plats där jag kan slappna av och känna ett otroligt lugn. Så fort bussen svänger in och man ser skylten "Rätansbyn" så känner jag hur det som tynger mig bara rinner av och jag känner ett lugn och en känsla som inte går att beskriva. I Rätan har jag alltid varit bara jag och det räckte. Den tryggaste platsen på jorden, för mig.
 
 
 
 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback