Den senaste veckan har jag känt otrolig lycka. Stråket har återigen blåst liv i vår lilla stad. Jag har fått spendera tid med människor som jag träffar i princip varje dag men också någon jag inte har träffat på fyra år. Jag har åkt karusell, druckit alkohol, gjort en snabbvisit till Sundsvall och skrattat tills jag fått ont i magen. Det här dagar som dessa som får en att tro på att allting kommer att ordna sig, oavsett vad som händer. Det är dagar som dessa man verkligen förstår att ensam är aldrig stark, tillsammans klarar man allt. Jag fick uppeleva känslor som jag trodde varit borta så länge. Med detta sagt, jag är lycklig.