Den senaste veckan har jag hunnit vara barnvakt åt världens bästa Hugge, varit på födesledagsfest, träffat Emma och Sofie som jag för övrigt inte har sett på vad som känns som år och dagar så det var väldigt roligt att äntligen få träffa henne igen. Jag har spenderat mycket tid med min älskade granne Vic, som äntligen har fått beskedet om att hon är frisk, hon är äntligen fri från tumörer och allt som hör därtill. Jag är så otroligt glad för din skull, du är så otroligt stark. Igår bjöd hon på tårta för att fira hennes fantastiska besked. Min underbara vän, jag är så glad att du finns i mitt liv. 

 

Idag lämnar vi stan och beger oss till Mattmar tills på söndag, där bjuds det på kortspel, grillning, hästridning, en väldans massa mys och jag kommer att känna det lugn som bara byhålorna kan få mig att känna, det där lugnet jag alltid känner när jag anländer till Rätan. På söndag bjuds det på påskmiddag hemma hos oss, så jag känner att denna påskhelg kommer att bli helt otroligt bra. Solen skiner och mitt humör är på topp. 

 

En av dom bästa jag vet. Som kan lyfta mig från marken och få mig att känna mig större än alla andra. Ikväll var det min tur att försöka lyfta dig och jag hoppas att jag iallafall lyckades hjälpa dig att få lite rätsida på allt som händer. Jag hoppas att allting blir som du vill för det förtjänar du, mer än så otroligt många andra. Du har alltid funnits där för mig när jag behövt någon att prata med och du vet att jag gör detsamma för dig. Du är en av få som verkligen känner och förstår mig. Jag är evigt tacksam över att ha dig i mitt liv. Ibland undrar jag om du är mannen i mitt liv. Oavsett vad så är du en av de absolut viktigaste människorna som finns i mitt liv.

Trots att jag inte har varit på Campus på sjukt länge så blir jag alltid lika välkommen när jag kommer dit, både av barn och personal. Dagen har gått riktigt bra, känner mig kanske lite borta med bordsplaceringar osv men det flyter ändå på. Imorgon och på fredag spenderas jag min tid på Solliden men denna gång på en annan avdelning, det ska bli roligt och spännande. Det bästa är ju att jag får spendera bussresan dit upp på morgonen med världens bästa Huggelito. Imorgon ska jag även få träffa en saknad vän, mycket fint må jag säga. Vad helgen sedan har att bjuda på har jag ingen aning om, det återstår att se.

 

Nu tänkte jag sitta här och filosofera tills vinkärringen kommer hem så vi kan hänga lite och snacka skit. 

Det går verkligen bra nu, alldeles nyss ringde Campus förskola och frågade om jag ville jobba hos dom imorgon. Det var väldigt länge sedan jag hörde från dom och det känns riktigt roligt att få spendera en dag hos dom igen. Det är ju trots allt där jag varit som mest på både praktik och som vikarie. Det känns som om allt är på väg åt rätt håll - Jag har om mindre än två månader min egna lägenhet, jag har just nu sekunders gångavstånd till min bästa Vic, jag får jobba med det jag trivs bäst med och jag har världens finaste människor i mitt liv. Den enda motgången just nu är det här otroligt tråkiga vädret, vart tog solen vägen? Förhoppningsvis kommer den tillbaka snart och förhoppningsvis får jag kramas med en fin snart.

 

Du och jag kan bli något vackert men vi måste våga chansa för att kunna vinna. Rädslan finns där men jag tror och hoppas på att viljan också finns där. Du kan göra mig förvirrad men du kan också göra mig säkrare än jag varit på länge. Ditt leende kan få hela världen att stanna till och känslan av att få vakna vid din sida är obeskrivlig. Du är spännande men också tråkig, du är det där mitt i mellan som jag behöver och längtar efter. Tiden får utvisa om vår framtid kommer att mötas eller om vi kommer att stå vid ett vägskäl och välja olika vägar. En dag ska jag berätta för dig, men den dagen är inte idag.

 

Sedan i fredags är jag äntligen Odensalabo och granne med min älskade Vic. Det känns sjukt underbart men också sjukt konstigt, det kommer ta tid att vänja sig att det numera bara tar ca tio sekunder att gå bort till henne. I lägenheten ser det helt okej ut också, det är mest bara saker som ska upp på väggarna. Jag är bosatt i vardagsrummet och det gör mig ingenting då jag har fått plats med allt det viktigaste och så behöver jag ju trots allt bara bo där i två månader så jag överlever nog. Jag längtar tills jag äntligen kan få inreda och bo i min egen lägenhet, som är bara min. Åh, det pirrar i magen när jag tänker på det. Heheheh. Nu ska jag bara införskaffa mig lite nödvändigheter innan dess.

 

Just nu ligger jag i Vickans soffa och chillar. Sandra och Lina är också här och Vic håller på att bli blondin igen, det tycker jag är awesome så jag slipper vara ensam att vara dum blondin. Höhö. Helan och Halvan blir nu ännu mer lik varandra. Vad som händer resten av kvällen har jag ingen aning om, vi får helt enkelt se vad vi hittar på. Sjukt trött men sova får jag inte göra än på ett gäng timmar. Nu ska jag lägga ifrån mig datorn och socialisera lite.