Detta inlägg tillägngar jag den starkaste människan jag känner, Jenny Victoria Roos. Imorgon kommer hon att gå igenom något som är så otroligt skrämmande och jag önskar att kunde vara där för att hålla hennes hand. Det är så orättvist att en människa ska behöva gå igenom något sånt här, en så ung människa som har hela livet framför sig. Men trots detta så har hon en styrka jag aldrig har sett hos någon annan, trots att hon många dagar bara vill ge upp så forsätter hon att kämpa. Det finns inte ord för hur tacksam jag är för att ha denna fantasktiska människa i mitt liv, för hur mycket hon än har i sitt eget huvud så kan hon lägga det åt sidan för att finnas där för andra. Med den här människan kan jag alltid vara mig själv, vilket humör jag än är på så finns hon alltid där för att göra det bättre, om jag behöver kan jag ringa henne bara för att få skrika åt någon. Jag älskar dig, mer än det finns stjärnor på himlen. Jag vet att du kan klara det här och även fast jag inte kan vara där för att hålla din hand så vet du att jag alltid finns vid din sida, du vet att du kan ringa mig vilken tid på dygnet som helst. Du är som sagt den starkaste människan jag känner och är det någon som kan dänga skiten hur den här sjukdomen så är det du. Tack för att du finns och tack för att du är du. Jag saknar dig så otroligt mycket och hoppas att tiden går fort så att du snart kommer hem igen, friskare och ännu starkare. Tills dess så vet du att jag bara finns ett samtal bort, om allt känns åt helvete så vet du att jag finns där för att försöka göra allt bättre, behöver du någon att skälla på, gråta ut hos, skratta hos och allt det där så vet du vart jag finns.