Jag tror du är anledningen till att allt alltid blir så fel. Jag stöter bort alla som vill mig väl för att jag vet att jag aldrig kommer att hitta någon som kände mig som du gjorde, jag kommer aldrig att hitta någon som får mig att känna som du gjorde. Jag får för mig att jag inte förtjänar lycka och kärlek så därför gör jag allt för att inte ha det i mitt liv. När du lämnade den här världen tog du även med den rätta delen av mig, jag är bara ett skal som gör allt för att inte få vara lycklig. Kanske är jag rädd för att om jag öppnar mig igen så slutar det med att jag ligger där, krossad och förstörd. Jag borde lämna allting bakom mig, lämna allt som jag känner igen och börja om. Vara den jag vill vara, där ingen vet vem jag är just nu. Allt blir fel. Så jävla fel. Du gjorde allting rätt och nu är du borta, för alltid. Jag fortsätter vända mig om men du finns inte där. Hur kunde du försvinna? Det var länge sedan vi var en men jag kände mig alltid lite mer hel när jag visste att du bara fanns där runt hörnet. Nu har du lämnat den här världen för en annan. Jag vet inte, jag tror inte att jag kan vara sådär lycklig igen som jag var med dig. Därför stöter jag bort allt.