Jag försöker. Jag försöker hela tiden att släppa taget om dig, inse att du och jag inte hör ihop, att det finns någon annan där ute för mig. Men trots det så skriker mitt hjärta efter dig, jag är så otroligt jävla kär i dig och jag vet inte vad jag ska göra för att få alla känslor att försvinna. Det värsta är att varje gång det känns som om jag har lagt dig bakom mig så kommer det ett samtal eller ett sms, bara nånting som får mig att falla tillbaks igen. Jag vill inte ha det såhär. Jag vill inte längta efter någon som inte längtar lika mycket efter mig. Men jag vet att jag aldrig kommer att kunna lägga dig bakom mig helt och hållet, du kommer alltid att finnas där i mitt liv. För jag vill inte förlora dig helt. Kanske är det därför jag gör som jag gör, gång på gång, för att jag är rädd att du försvinner om jag slutar. Ändå hoppas jag.