Det finns dagar när man inte vill något annat än att bara stänga av allt och försvinna. Just nu vill jag bara lämna allting bakom mig och hitta en värld utan sorg, tårar och misstag. Jag vill hitta en plats där jag kan känna mig bra, som om jag är värd något. Det finns säkert mycket som är bra med mig men just nu kan jag bara se allt det dåliga. Just nu kan jag bara se det där idiotiska misstaget jag gjorde en kväll i juli, ett misstag som gjorde att jag förlorade en helt fantastisk människa, en människa som alltid stått vid min sida oavsett vad. Jag svek henne på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Hela tiden går jag tillbaka till den där kvällen, jag försöker komma på vad som pågick i mitt huvud just då, vad jag tänkte, vad som fick mig att göra så där. Det är helt tomt. Jag önskar att det fanns ett sätt att göra allting ogjort. Jag saknar henne, så att det värker i hela kroppen. Jag ser alla våra minnen framför mig. Jag ser hennes leende, jag hör hennes skratt. Det spelar ingen roll hur många gånger jag ber om förlåtelse för ingenting kan ta tillbaka det jag gjorde men jag svär på hela mitt liv att det finns inte en chans i hela världen att jag sätter vår vänskap i andra rummet igen. Jag hoppas att hon ger mig en chans att vinna tillbaka hennes tillit för ett liv utan henne är inte det liv jag vill leva. Men vad som än händer kommer hon alltid att vara en av dom som ligger närmast hjärtat, hon kommer alltid att vara en av dom jag älskar högst. Hon är en person jag vill ha bredvid mig på ålderdomshemmet. Hon är en person jag kan ge hela världen. Jag behöver dig i mitt liv, du var den jag kunde luta mig mot i stormen. Förlåt.