Älskade Kristoffer.
Idag är det sex månader sedan du lämnade oss. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att jag aldrig kommer att få se dig igen. Jag saknar dig så otroligt mycket och önskar att det fanns något jag kunde göra för att få dig tillbaka. Det är inte meningen att du ska vara där du är, det är meningen att du ska vara här hos oss. Jag kan inte tro på att din tid på jorden var över, att det var såhär det skulle bli. Det är inte rätt. Men jag hoppas att du har det bra nu, vart du än är. Jag har en tro som ger mig tröst och styrka att vi ska ses igen när tiden tagit slut. Jag kommer aldrig att glömma dig. Vi ses ikväll, min älskade vän.
Trackback
