Jag hör inte hemma här längre. Jag trivs inte längre i den här staden, vilket jag egentligen inte gjort på flera år. Men som tur är lämnar jag Östersund bakom mig snart igen för ett tag och på onsdag får jag förhoppningsvis besök av världens finaste människa. Jag längtar som en kär idiot! Vad söndagen har ett erbjuda har jag inte en aning om, lär väl bli att sitta och ruttna i soffan eller liknande. Vi får se.