It's so hard to accept the fact - you're gone forever.
Jag dog samtidigt som du. Vissa kan tycka att det är jobbigt att jag skriver om honom så mycket men jag skriver inte för er, jag skriver endast för mig själv. Jag skriver inte för att folk ska tycka synd om mig, jag skriver för att jag ska kunna må lite bättre. Jag behöver få ur mig lite av min saknad och min sorg ibland. Jag saknar dig så otroligt mycket och hur många gånger jag än säger det så blir saknaden inte mindre. Jag trodde aldrig att du skulle försvinna så tidigt, jag trodde att du skulle få se mig ta studenten, fylla arton, fylla tjugo, gifta mig, skaffa barn och allt sånt där som en pappa ska få uppleva. Jag ser mina vänner tillsammans med sina pappor och det gör så ont att jag aldrig mer kommer att få skratta med dig, jag får aldrig se dig igen och det får mig att gå sönder ännu mer. Jag vet att du är stolt över att jag har tagit mig så långt, jag önskar bara att jag kunde få se stoltheten i dina ögon. När jag känner mig ensam brukar jag titta upp mot himlen och hoppas på att du ska ge mig ett tecken på att du har det bra. Ingenting. Jag har så många frågor men inte ett enda svar. Vart är du nu? Har du det bra? Är du lycklig? Vart du än är så ska du veta att jag älskar dig mer än vad ord kan beskriva. Jag försöker att leva för oss båda men vissa dagar är det så svårt. Trots alla dina snedsteg så skulle jag inte byta ut dig mot någonting i hela världen, du var min pappa och alla gör misstag. Det finns inte ord som kan beskriva hur ont det gör. Jag går sönder mer och mer för varje dag, jag kommer aldrig att bli hel igen. Jag lever på hoppet nu, hoppet om att vi en dag ses igen. Den dagen tänker jag aldrig släppa taget om dig. Tills den dagen, sov gott. Du har alltid den största platsen i mitt hjärta. Min älskade pappa.
Håkan Lundqvist
610622 - 061122
Trackback
