Sitter och tänker på Norrköping och hur allting hade varit om jag verkligen att flyttat dit. Hur hade mitt liv sett ut? Vem hade jag varit? Tänk om allt har varit ett rent helvete, tänk om allt hade varit helt perfekt. Det får jag aldrig veta. På ett sätt är jag glad att jag stannade kvar här, annars hade jag inte haft en så fantastisk klass eller så underbara vänner som står vid min sida dag som natt. Men jag kan ändå inte låta bli att undra hur allting hade varit. Jag vill lämna den här staden men inte allt som finns i den, jag har hela mitt liv här. Jag har bott här sen den dagen jag föddes och därför är det kanske dags att lämna allt det här bakom mig. Börja om på nytt i en ny stad med nya människor. Där ingen vet vem jag är eller vad jag har varit med om i mitt liv. Där jag visa vem jag egentligen är, då kan jag kanske riva alla murar. Men frågan är nu, vart vill jag påbörja mitt nya liv efter studenten? Ska jag flytta härifrån ensam eller ta någon från mitt gamla liv med mig? Jag vet inte, det kommer jag nog inte veta förrän det verkligen är dags. Men jag ska ta mig härifrån innan den här staden äter upp mig. Ingen kan vara lycklig i Östersund, jag tror inte att en enda människa i den här staden mår bra. Det är inte många som kan skratta och le på riktigt här. Det är tråkigt eftersom att det egentligen är en väldigt fin stad.