Idag är det fyra år sedan du tog dina sista andetag. Fyra år sedan mitt hjärta gick i tusentals bitar, idag är det fyra år sedan jag aldrig skulle bli hel igen. Jag saknar dig så otroligt mycket, min älskade pappa. Det finns inget jag önskar mer här i världen än att du vore här hos mig. Jag kan inte förstå att det har gått hela fyra år sedan du lämnade oss, för mig kommer det alltid att kännas som igår. För det blir inte lättare med tiden, jag kommer alltid att vara trasig. Jag faller isär mer och mer för varje dag som går, det är så svårt att leva utan dig. Jag förstår inte hur jag har klarat mig hittills. Kanske är det för att jag tror på att vi kommer att ses igen eller för att jag vet att du skulle bli besviken om jag lämnade den här världen nu. Jag vet inte men något har gjort att jag har tagit mig igenom dessa fyra år levande. Jag tror att mycket beror på att jag har världens bästa familj och vänner. Men trots det så blir det inte lättare med tiden. Det blir inte lättare att andas. Jag blir aldrig hel igen. Dom som säger att tiden läker alla sår, dom ljuger.

Jag älskar den här bilden på oss två.