Kom precis hem ifrån praktiken och imorgon är det sista dagen, det känns lite surt eftersom att jag har börjat lära känna barnen litegrann nu. Idag hade jag iallafall aktiviteter med barnen, först så lekte vi "under hökens vingar kom" och ni vet väl hur man leker den? Men istället för att göra som vanligt så gjorde jag tvärtom, hade man färgen på kläderna fick man springa och hade man den inte så fick man lugnt gå över. Den uppskattades väldigt mycket, tänk att en sån liten ändring kan göra så mycket. Efter vi var klara med det så hade jag en annan grej vi skulle göra, det var att jag skriver ett ord på ett papper t.ex STEN och sen ska barnen leta saker som börjar på dom bokstäverna i skogen och sen bilda ordet med dom, alltså t.ex sand, tallkotte, enris och näver. Det tyckte dom också var kul så jag var riktigt nöjd med mig själv när vi var klara. Sen var det mellis och efter mellis satt jag mest på en stol och gjorde ingenting.

Nu tänkte jag spela lite tv-spel, Donkey Kong Country 3 på mitt älskade Super Nintendo. Jag har suttit och spelat det där flera dagar i rad nu efter att jag har kommit hem och sen på kvällarna. Jag älskar det! Men jag blir också sjukt frustrerad när jag dör hela tiden på vissa banor, ibland vill jag bara gråta.

Men innan jag spelar tänkte jag skriva lite om en person som betyder allt för mig, det är min farmor. Det finns ingen som är så stark som hon är, hon har förlorat sin son och sin andra hälft. Jag kan inte förstå hur hon gör för att ta sig igenom dagarna, hon är verkligen stark och om hon dör så vet jag inte om jag orkar kliva ur sängen mer. Hon är den enda jag har kvar på min pappas sida och jag skulle aldrig klara av att förlora även henne. Min farmor är kvinnan i mitt liv. Du är den finaste människan som finns, jag älskar dig mer än vad ord kan beskriva. Tack för att du finns och tack för att du är du. Jag vill aldrig leva utan dig.