och jag sticker från lektionen
när jag vet att jag inte kan
jag ger upp helt enkelt
så som jag brukar göra
fly från det svåra

jag tänker idag
att nu vill jag dra härifrån
för idag funkar det inte
och jag blir knäpp på hur allt är
och hur jag är

jag vill kunna döda mig själv och mina tankar
men jag vill ändå stanna kvar här
men jag vill vara en bättre människa
jag vill ha det bättre
och jag vill kunna andas lättare

allting kväver mig
jag vet inte hur
men på något sätt så kväver det mig alltid
och jag är så jävla rädd att förlora det jag har
jag har varit alldeles för ensam
och jag är rädd att bli ensam igen

hur vore det om jag trodde på allt som sas
vore det då som förut?
då jag lyssnade och blev sviken
jag har förlorat mer än vad jag vunnit

och jag är en förlorare
en jävla nolla
jag kan inte ens se vad som är rätt för mig
jag kan knappt säga nej
jag kan knappt göra någonting
och helst av allt skulle jag nog bara vilja
ligga framför världen och titta på när alla
springer förbi och bli sårade och får hjärtat
krossat i handen

jag vill inte vara den som är utsatt av det

och jag skulle vilja stava allting till skådespel
är det inte så det kallas?
när man pratar utan mening, bara för stunden
och för att göra det bra för en gång
är det inte skådespel, så säg?

jag önskar jag inte hade klamrat mig fast i alla
jävla tankar som fyller min skalle
önskar att jag inte hade tagit åt mig
av vartenda litet tjafs
och vartenda litet ord som fast kan vara "pucko"

jag ser mig i spegeln
och jag vill ändra på allting jag ser framför mig
dra bort den där fula sura jävla minen
slita sönder hela mitt ansikte
för allt ser förjävligt ut
jag kan ju för fan knappt le

och jag ska spotta på mig själv
för att jag finns.