I helgen förlorade vårt samhälle ännu en person, en pojke på bara 17 år.
En skoterfärd som slutade med döden, sånt där som bara inte kan hända.
Och idag, att se tre av mina närmaste vänner vara så nära att bryta ihop,
det är inte rättvist. Han hade hela livet framför sig, som så många andra.
Jag förstår inte hur livet bara kan sluta så fort, man hinner inte reagera.
Så käraste Elias, vila i största frid. Jag hoppas att du har det bra där du är nu.



Pappa, farfar och Tommy. Mina hjärtan, jag saknar er så.