26/9
15/9
Den senaste veckan har jag hunnit med att tatuera mig, göra klart matteboken samt opererat axeln. Fullt upp må jag säga, det kommer inte att bli ett långt inlägg då jag skriver med en hand. Men jag mår bra, jobbigt som fan att vara invalid och med hjälp av smärtstillande gör inte varje rörelse ont. Till veckan är det NP och slutprov som gäller, sedan beger jag mig till Sundsvall.
*
Du är den som får mig le som om det gällde livet.
All we need is one last chance.
Hold your head up high (?)
Jag vill inte vara här längre. Östersund äter upp mig inifrån, jag har alltid mått dåligt i den här staden men nu på senare dagar har det bara blivit värre. Jag trivs inte alls här längre, jag älskar alla mina vänner men jag hör inte hemma här. Jag vill bara packa ner mitt liv i kartonger, åka härifrån och komma tillbaka när jag själv känner att jag vill. Om någon bara kunde ge mig en lägenhet, ett jobb och ett helt nytt liv så skulle jag vara denne evigt tacksam. Jag vill bara bort. Jag vet vart det är jag vill vara. I en stad där jag trivs, med människor jag trivs med. Jag försöker allt jag kan för att hålla humöret uppe men det känns som om jag brister snart. Jag måste härifrån och det är snart. Ta mig härifrån. Hjälp mig att bli hel igen.
Lev som en gris och dö som en hund.
Jag borde släppa taget och låta någon annan göra mig lycklig. Man lever trots allt bara en gång.
