Ingen rubrik.

Varje gång bussen svänger ner i Svenstavik blir allting kallt. Från busstationen kan man se det lägenhetshus där du levde, det lägenhetshus där du dog. Jag vill bara kliva av bussen och springa till dig, krama om dig och aldrig släppa taget. Du finns inte där längre, någon annan lever sitt liv i just den där lägenheten jag vill bränna ner till grunden.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback