Varje gång bussen svänger ner i Svenstavik blir allting kallt. Från busstationen kan man se det lägenhetshus där du levde, det lägenhetshus där du dog. Jag vill bara kliva av bussen och springa till dig, krama om dig och aldrig släppa taget. Du finns inte där längre, någon annan lever sitt liv i just den där lägenheten jag vill bränna ner till grunden.

När jag tänker tillbaka på den dagen minns jag precis vad jag gjorde från morgon till kväll. Det är en dag jag aldrig kommer att glömma, det var den dagen mitt hjärta slets i tusentals bitar. Det har nu gått sju år och vissa dagar kan jag inte förstå hur jag har tagit mig hit, sju år senare. Men nu för tiden lever jag inte bara för mig själv, utan jag lever även för dig. Inom mig kommer du för alltid att vara vid liv. Jag saknar dig så otroligt mycket och även fast jag mer än allt annat vill ha dig här så vet jag att du har det bättre där du är nu. Jag älskar dig mer än det finns stjärnor på himlen. Adjö är ej för alltid, farväl är inte slut. En dag ses i igen. Tills dess kommer jag att sakna dig. När jag tänker tillbaka på den dagen minns jag precis vad jag gjorde från morgon till kväll. Det är en dag jag aldrig kommer att glömma, det var den dagen mitt hjärta slets i tusentals bitar. Det har nu gått sju år och vissa dagar kan jag inte förstå hur jag har tagit mig hit, sju år senare. Men nu för tiden lever jag inte bara för mig själv, utan jag lever även för dig. Inom mig kommer du för alltid att vara vid liv. Jag saknar dig så otroligt mycket och även fast jag mer än allt annat vill ha dig här så vet jag att du har det bättre där du är nu. Jag älskar dig mer än det finns stjärnor på himlen. Adjö är ej för alltid, farväl är inte slut. En dag ses i igen. Tills dess kommer jag att sakna dig. Älskade pappa.