Min bästa vän heter Anna Katarina (Albin) Sundin Theng. Hon bor i Härnösand och är 20 år. Jag är så otroligt glad att jag har henne i mitt liv, jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan henne. Hon är snäll, omtänksam, rolig och helt jävla efterbliven men det älskar jag henne för. Vi kan prata om allting, vi kan skratta och vi kan gråta tillsammans. Men ingenting är tyvärr som det var förut mellan oss, vilket gör sjukt ont. Förr var vi en, ingen förstod mig så bra som hon och ingen annan kunde få mig att må så bra. Men en sak hände, hon gjorde ett misstag som jag idag har förlåtit henne för men jag känner så väl att det inte är samma sak mellan oss som det var innan. Jag vill att det ska vara som förut, jag vill det så gärna. Men det finns en spänning mellan oss som gör att vi ofta blir irriterade på varandra. Jag älskar Anna så otroligt mycket, det gör jag. Men varken hon eller jag är samma person som vi var innan det som hände. Jag gick av på mitten och jag är fortfarande inte riktigt hel. Vi var ifrån varandra i ca ett år men sedan insåg jag att jag fortfarande vill ha kvar henne i mitt liv. Jag har så många minnen med den människan, så många underbara och galna minnen. Jag vill aldrig förlora henne igen. Jag ser på henne hur hon fortfarande lider av det hon gjorde, det gör ont i mig att se hur ont det gör i henne. Jag vill ta bort både hennes och min egen smärta, jag vill sudda ut det där minnet för all framtid. Men hur ont det än gör så kommer jag aldrig att kunna ge upp min vänskap med Anna. Jag måste tro på att det en dag blir sådär bra som det en gång var. Jag ger aldrig upp hoppet om att vi ska hitta tillbaks till varandra igen, på riktigt. Med detta vill jag säga - Jag älskar dig Anna och jag vill aldrig mer vara utan dig.